En judisk familj som inte lät sig kuvas René Nyberg

I René Nybergs släkt komprimeras judarnas 1900-talshistoria via två starka kvinnor – mamma Fanny som avstod från sin judiska tro för kärlekens skull och hennes kusin Mascha vars öde blev att fly, uthärda och anpassa sig.

Det sista tåget från Riga till Moskva avgick den 29 juni 1941. Ombord fanns Mascha och Josef Jungman, båda judar, som därmed räddade sig undan nazisterna. De familjemedlemmar som blev kvar i Riga avrättades.

I Helsingfors fanns Maschas kusin, Fanny Nyberg, född Tokazier. Det skulle dröja 16 år innan Fanny fick något livstecken från Mascha.

Fanny och Mascha var utgångspunkten för René Nyberg när han påbörjade sin bok Viimeinen juna Moskovaan. Under arbetet med boken fick han svaret på flera familjehemligheter.

– När jag var ung frågade jag aldrig det jag skulle fråga i dag. Jag hade bara en vag aning om min familjehistoria, berättar René Nyberg.

René Nyberg är uppvuxen i Bort­re Tölö i Helsingfors och gjorde karriär som diplomat. Hans pappa, Bruno Nyberg, var sin tids mest kända tyngdlyftare och mötte på 1930-talet sitt livs kärlek, Feige Tokazier.

Paret gifte sig 1937 men Feiges, sedermera Fannys, judiska släkt blev rasande eftersom hon valde en icke-judisk man. Fanny arresterades (på falska grunder) och hölls därefter inspärrad hos familjen tills hon efter fem veckor lyckades rymma och återförenades med sin man.

Fannys pappa Meier Tokazier dömdes till ovillkorligt tukthus för frihetsberövande.

– Rättegången mot min morfar och det faktum att mamma hölls fången kom som en överraskning för mig, men Finland är en rättsstat, säger Nyberg.

– Sanningen fanns dokumenterad i rättegångsprotokollen men jag är den första i min släkt som har läst dem.

Fanny Nybergs syskon stod på sin pappas sida. Hennes äldsta bror Abraham Tokazier hotade både Fanny och Bruno, tydligen med sådant raseri att polisen uppmanade Bruno Nyberg att beväpna sig för att vid behov kunna försvara sig.

Samme Abraham blev senare berömd för att han i ett hundrameterslopp på Olympiastadion 1938 fråntogs segern på grund av att han var jude. För två år sedan fick han upprättelse efter att Kjell Westö skrivit om händelsen i sin roman Hägring 38.

– Visst är det ironiskt att Abraham hotade misshandla min mor för att hon förälskade sig i en icke-jude och därefter själv inte fick segra över icke-judar.

Släktens överlevare

Den verkliga hjältinnan i berättelsen om släkten Tokazier är Maria, Mascha, kallad. Mascha är berättelsens påhittiga överlevare och växte upp i Riga som på 1920- och 1930-talen kallades Nordens Paris.

”Livet var gott i Riga”, brukade mamma Fanny säga.

Men sedan kom nazisterna. Av Lettlands 90 000 judar överlevde endast 5 000, bland dem fanns Mascha och Josef.

Tåget som Mascha och hennes man, musikern Josef Jungman, räddade sig med, gick inte till Moskva som de hade trott.De hamnade i Kazakstan där de till en början fick plocka vattenmeloner.

Tre år senare återvände paret till Riga. Då hade tyskarna retirerat och Sovjetunionen hade annekterat Baltikum. Alla familjemedlemmar hade mördats och det forna hemmet förvandlades så småningom till en kommunalka, det vill säga gemensamt boende för många familjer.

Josef och Mascha fick en dotter, Lena, men vardagen var knapp, i synnerhet efter det att Josef fått sparken för att i ett anonymt brev ha anklagats för att vara ”moraliskt opålitlig” och motståndare till Sovjet. Familjen övervägde att fly över Östersjön till Sverige men projektet var för farligt.

Släkten i Helsingfors visste inget om Maschas och Josefs öden, trots upprepade påstötningar till Internationella Röda Korset.

– Du måste minnas att detta var under Stalins tid. På den tiden svarade ryssarna inte på frågor, säger René Nyberg.

En limousin på stranden

Vändpunkten kom när Bruno Nyberg gjorde karriär i Internationella Tyngdlyftsförbundet vilket innebar flera resor till Sovjetunionen. I samband med en av resorna fick Bruno Nyberg anbudet att besöka vilken ort som helst i det väldiga landet och valde Riga.

Bruno Nyberg visste inte att Mascha och Josef fanns i Riga men KGB hade koll på undersåtarna. En augustikväll 1957 körde en limousin upp framför den häpna familjen som satt på sanddynerna i Jurmala. Ut klev Bruno Nyberg.

– Jag tror att detta var ett skott i mörkret, Bruno föreslog Riga på måfå eller för att min mamma hade uppmanat honom till det, säger René Nyberg.

Kontakten med släkten åter­etablerades men Mascha och Josef Jungmans liv som emigranter fortsatte. De flyttade till Israel när tillfälle gavs men den flytten var misslyckad för Josef. När Mascha såg att hennes man blev deprimerad och inte lärde sig hebreiska organiserade hon nästa flytt.

Som genom ett mirakel betraktades paret Jungman som berättigade till den gottgörelse tyska staten beslutade om efter kriget. Detta tack vare att Josef hade en perfekt tysk bakgrund och bland annat hade studerat på konservatoriet i Berlin.

– Tyskarna tog sig an dem vilket är helt otroligt, säger Nyberg.

I boken beskriver René Nyberg det som att tyskarna försökte gottgöra något som inte gick att gottgöra.

Mascha Jungmans liv kom att bestå av flykt, uppbrott och anpassning. René Nyberg beskriver sin mammas kusin som rådig, handlingskraftig och arbetsvillig.

– Mascha hittade alltid en utväg, säger han.

Sitt eget judiska påbrå anser René Nyberg vara oproblematiskt.

– Den förbannelse mammas familj uttalade över henne drabbade inte oss. Hon blev arg när hennes familj vände henne ryggen men jag växte upp i ett balanserat hem.

– Judendomen var inte viktig men inte traumatisk heller.

Som diplomat har René Nyberg tjänstgjort i både Moskva och Berlin, städer som varit betydelsefulla för hans släkt. På tal om de två starka ledarna,  Angela Merkel och Vladimir Putin, konstaterar han att Merkel är Putins Nemesis (hämndens gudinna).

– Så länge Putin finns måste Angela Merkel sitta kvar.

Jörn Donners recension av René Nybergs bok ingick i hbl 16. 8 och finns bakom länken nedan!