FINLAND – VÄSTS STÄNDIGA UTPOST MOT ÖST

René Nyberg
August 7, 2025

Nordisk Tidskrift 2/2025

Tommy Westerlund

Finland har en lång historia på gränsen mellan öst och väst. Trots många olika skeden, bland annat över 100 år som en del av det ryska imperiet, har gränsen förblivit en tydlig markering mellan öst och väst.

René Nyberg är en finländsk veterandiplomat som efter sin långa arbetskarriär vid Utrikesministeriet aktivt har deltagit i den offentliga debatten. Han har varit en flitig gäst i tv-sofforna och -studiorna då journalister varit ute efter sakkunskap, inte minst i fråga om Ryssland där han var Finlands ambassadör 2000-2004. Nyberg har också skrivit flera böcker. Hans senaste Mellan Sverige och Ryssland utkom nyligen på svenska.

Det är en bok där betoningen ligger på svensk och rysk historia från 1500-talet fram till början av 1800-talet. Nyberg håller fokus på Finlands utveckling, roll och öden under den här tiden som ett område som ligger mitt emellan två stundvis oerhört krigiska stormakter. Finland var en del av Sverige i hundratals år och från 1809 blev den östra rikshalvan ett storfurstendöme under Ryssland, ända tills Finland blev en egen nation 1917.

Nyberg skriver redan i förordet något som han återkommer till flera gånger i boken. Han konstaterar: “Ur historisk synvinkel är det anmärkningsvärt att den civilisatoriska gränsen mellan Rom och Bysans inte har förskjutits trots att Ryssland under seklens lopp två gånger lyckades ockupera Sveriges östra riksdel och slutligen införlivade Finland som autonomt storfurstendöme i det ryska imperiet. – – – Den kulturella gränsen mellan storfurstendömet och kej- sardömet försköts aldrig, tvärtom stärktes den trots förryskningsförsök under det ryska väldet”. Sveriges östgräns var, såsom Finlands östgräns numera, en gräns mellan två olika samhällssystem.

Nybergs bok komprimerar en lång period och koncentrerar sig på makt- och geopolitik, Det ena kriget avlöste det andra under seklernas gång. Inte minst under Sveriges stormaktstid duggade krigsutbrotten och fredsförhandlingarna tätt. Men det var, som författaren konstaterar, inte Ryssland som var Sveriges värsta fiende – trots att länderna stod på varsin sida i många krig. Ryssarna ville inte underkuva svenskarna, Ryssland hotade inte Sveriges existens. Sveriges ärkefiende och huvudmotståndare om makten i Norden var Danmark som i flera hundra år dessutom ingick ett förbund tillsammans med Ryssland mot Sverige. Det innebar att de svenska regenterna i långa tider var tvungna att beakta hot såväl från söder som från öst. Krig, inte fred, var under flera sekler det normala för Sverige.

Freden i Nystad 1721 innebar slutet på Sveriges tid som militär stormakt. Det var slutet på det stora nordiska kriget, ett drygt 20 år långt krig, det längsta någonsin mellan Sverige och Ryssland. Det fick ett katastrofalt slut för svenskarnas del. Ryssland ockuperade Finland 1713-21 en period som i folkmun kallats för det “ryska överväldets tid” och rysshatets tid”.

Ett revanschsuget Sverige förklarade Ryssland krig i juli 1741, men redan en månad senare kapitulerade 16 000 svenska soldater i Helsingfors. Det här ledde till en ny rysk ockupation av Finland 1742-43, även kallad “den lilla ofreden”.

“I ett land som för andra gången under en och samma generation ockuperats av Ryssland var osäkerheten stor samtidigt som tilltron till den västra riksdelen hade fått sig en rejäl törn”, skriver Nyberg.

Sverige koncentrerade sig i huvudsak på att vara starkt söderut och hungriga svenska blickar riktades mot Norge, som tillhörde Danmark. Finland lämnades mer vind för våg. Ett exempel på det kan vara kungabesöken. Efter Gustaf II Adolf, som dog 1632, företogs inga kungliga besök till Finland innan Adolf Fredrik reste österut år 1752. Inget besök på över 120 år, sex regenter på raken satte aldrig sin fot i Sveriges östra rikshalva.

Sverige kunde ha förlorat Finland redan tidigare, men intresset för området var inte över hövan stort i Ryssland. 1808 gick i alla fall Ryssland till anfall mot Finland och det blev tredje gången gillt, nu drog sig ryssarna inte längre tillbaka efter några års ockupation.

Då Ryssland slutligen tog över de östra delarna av Sverige efter kriget 1808-09 blev det en tung förlust för Sverige som var oförmöget att försvara Finland. Den östra delen lösgjordes med tvång, det var inte så att de finländska landskapen växte ifrån sitt moderland Sverige, understryker Nyberg.

Nyberg konstaterar att förlusten av Finland innebar att Sverige stympades, blev av med en tredjedel av sitt rike och en fjärdedel av sin befolkning. Fram till 1809 hade Sverige varit en enhetsstat och Finland dess östra rikshalva, en organisk del av det svenska riket. “Det handlade alltså inte om något Sverige- Finland, även om den nationalistiska historieskrivningen i Finland senare låtit påskina att så var fallet”.

Det var redan under Gustaf II Adolfs tid som grunden lades för det moderna Sveriges byråkrati och förvaltningskultur. Den revs inte upp i Finland under den ryska perioden. I sin regeringsförsäkran lovade Alexander I att Finland skulle få behålla sina lagar och sin religion samt övriga särrättigheter från den svenska tiden. Förvaltningsautonomin innebar också finansiell autonomi och senare även en egen myntenhet. Gränsen mellan väst och öst rubbades inte, trots att Ryssland nu regerade på bägge sidor om gränsen.

I dag står Finland och Sverige närmare varandra än någonsin sedan de var ett och samma rike. Sedan en kort tid tillbaka har den finländska östgränsen också en ny dimension. I och med att såväl Sverige som Finland numera är Natomedlemmar utgör den i dag också en gräns mellan Ryssland och Nato. Det bara förstärker dess betydelse. Från Rysslands sida sett är det inte längre bara Finland, eller en gång i tiden Sverige, som finns bakom gränsen utan en hel militärallians som representerar väst. Det vill säga samma värld som i princip alltid funnits bakom gränsen.

Dessutom är gränsen för tillfället mer stängd än den genom århundraden varit. På grund av den ryska statens försök till hybridpåverkan uppmuntrades och forslades asylsökande till den finska gränsen under hösten 2023 på ett sätt som tvingade Finland att stänga alla gränsövergångar. Gränsen har sedan dess varit stängd.

René Nybergs faktaspäckade text med på sina håll snabba hopp hit och dit i historien kräver en del av läsaren. Med tanke på historiskt mindre bevandrade innehåller boken lyckligtvis kartor över rikenas utbredning under olika tidsperioder. Också en kronologisk lista över Sveriges regenter från 1523 till våra dagar och ätten Romanovs släkttavla kommer väl till pass för snabbcheck längs läsandet. Information om de här sidorna kunde faktiskt ha getts genast i början av boken. De finns nämligen placerade i mitten av boken.