Johan Molander – Axess 7/2019
I Sista tåget till Moskva ger René Nyberg en fascinerande bild av judiskt liv i Ryssland och Centraleuropa.
Den finländske diplomaten René Nyberg, som bland annat har varit ambassadör i Moskva och Berlin, beskriver i boken Sista tåget till Moskva (övers. Geo Stenius, Förlaget M) en osannolik familjehistoria. Med denna som utgångspunkt målar han upp sällan beskrivna delar av finskt, ryskt/sovjetiskt och centraleuropeiskt förflutet.
I det ryska kejsardömet hade judar efter avslutad militärtjänst rätt att bosätta sig på den plats, där de hade avslutat sin tjänstgöring. Detta erbjöd en möjlighet att leva utanför det judiska bosättningsområdet, som begränsade sig till delar av vad som idag är Polen, Litauen och Ukraina. Så var fallet med Meier Tokazier, som i början på 1900-talet blev en framgångsrik affärsman i Helsingfors. Han blev även den morfar René Nyberg aldrig fick träffa.
När en av Tokaziers döttrar förälskade sig i den finländske Bruno Nyberg sändes hon först till sina farbröder i Riga, där hon enligt faderns förhoppningar hade goda utsikter att träffa en judisk man. Hon återvände dock till Helsingfors, hemligen förlovad med sin finländske kavaljer. När de två gifte sig 1937 underrättades fadern med ett telegram. Fadern sökte få henne häktad för en påstådd förskingring och det hela utmynnade i att han dömdes till ansvar för bland annat falsk angivelse. En fullständig brytning skedde med hennes föräldrahem. När hon konverterade till den finska lutherska kyrkan lät fadern dödförklara henne och läsa kaddish i Helsingfors synagoga.
Det är gripande att läsa hur René Nyberg, som då var ambassadör i Berlin, vid den 96-åriga moderns död lät läsa kaddish för henne i en synagoga i München, trots att han själv är lutheran. Han hade först i tonåren fått reda på sitt judiska modersarv och hade inte förstått varför han aldrig träffade sin morfar och sina kusiner och varför man undvek varandra i Helsingfors gatuvimmel. Nyberg kallar moderns familjs utstötning av henne för ”ett hedersmord i 1930-talets Helsingfors”, dock utan dödlig utgång.
Familjen Tokazier kom att vara vida spridd. Nyberg har uppspårat släktingar i Leningrad/Sankt Petersburg, Riga, Israel och New York. Många försvann i Förintelsen. Märkligast är måhända det öde som moderns kusin Masja i Riga genomlevde. Hon var pianist och gifte hon sig med violinisten Josef Jungman. De levde ett angenämt borgerligt liv i Riga, med en stor våning i sin egen fastighet och med en magnifik Blüthner-flygel. Den sovjetiska ockupationen 1939 orsakade kaos och osäkerhet. Borgerliga element deporterades, egendom konfiskerades. När tyskarna närmade sig efter krigsutbrottet på östfronten hälsades de inte bara som befriare av många letter utan även många judar trodde att de inte kunde bli värre än ryssarna. Minnen levde kvar från första världskriget, då Kaiserns Tyskland betraktat judarna som en delvis tysktalande och därmed en, i förhållande till ryssarna, civiliserad befolkningsgrupp. För övrigt var Kaiser Wilhelm II det första statsöverhuvud som tog emot sionismens grundare Theodor Herzl.
Masja och Josef förstod dock att den tyska ockupanten denna gång skulle vara av helt annat slag. Flertalet i deras familj stannar kvar i Riga och mördas samma år 1941. Själva lyckas de ta sista tåget till Moskva, därav bokens titel. De hamnar dock inte i Moskva utan på en kolchos i Kazachstan, där de plockar vattenmeloner. Efter krigsslutet återvänder de till ett tomt och öde Riga. Av 95 000 lettiska judar överlevde 5 000 den nazistiska ockupationen. Även den icke-judiska befolkningen hade åderlåtits genom krig, flykt och deportation. Masja och Josef kan dock återuppta sin musikaliska verksamhet och flytta in i en liten del av sin gamla våning, som har förvandlats till en kommunalka.
Den sovjetiska antisemitismen förgiftar dock deras liv och 1969 ansöker de om utresa till Israel.Efter två års väntan, utstötta och arbetslösa som refuseniks, beviljas plötsligt deras ansökan. De får två veckor på sig. Den älskade flygeln, som har överlevt krig och ockupation, säljs. Israel blev dock en besvikelse. Även en framstående violinist som Josef kunde inte få arbete och han försjönk i grubblerier och depression. Det gick tretton nyinflyttade ryska violinister på dussinet i Israel. Den beslutsamma Masja finner en utväg: de flyttar till Berlin och blir tyskar. Enligt Förbundsrepublikens lagstiftning kunde han betraktas som volksdeutsch.
Nybergs bok innehåller inte bara en omfattande släkthistoria, med flera märkliga detaljer och öden, utan ger även intressanta och tankeväckande utblickar och reflexioner om judisk historia i Tyskland, Centraleuropa, Baltikum och särskilt Ryssland. Av speciellt intresse för oss i Sverige är beskrivningen av den lilla judiska folkgruppen i vårt grannland Finland.
