Klaus oli ensimmäinen esimieheni Moskovassa keväällä 1973. Lähetystön kakkosmiehenä hän opetti ja ohjasi uutta virkamiesharjoittelijaa. Hänen kielitaitonsa oli poikkeuksellisen laaja ja tasokas. Moskovassa hän yllätti venäjän kielen opettajansa tekemällä kotiläksyt kyrillisellä kirjoituskoneella. Kerrotaan, että Suomen ETYK-valmistelutiimin jäsenenä Genevessä hän käänsi jonkun Suomen aloitteen kaikille ETYKin kielillä, mukaan lukien italiaksi.
Lue Helsingin Sanomien muistokirjoitus »
Nekrolog i Hufvudstadsbladet
Klaus Törnudd
Född: 26.12.1931
Död: 17.8.2026
Diplomaten och forskaren Klaus Törnudd dog den 17 augusti i Helsingfors, 94 år gammal. Han var född i Helsingfors den 26 december 1931.
Klaus växte upp i Bortre Tölö, var aktiv i sjöscoutkåren Vikingarna och tillbringade många barndomssomrar i Bastuhamn i Pellinge.
Han tog studenten vid Svenska Lyceum 1949 och studerade vid den statsvetenskapliga fakulteten. Han var aktiv i det Nyliberala Studentförbundet och studerade även i USA och Frankrike.
År 1955 hade Klaus ett sommarjobb på Interparlamentariska unionens kontor i riksdagen. Där träffade han Mirja Siirala, som också studerade statsvetenskap. Bröllopet firades 1960 och familjen fick två barn.
Att handskas med relationerna till Sovjetunionen var en ständig utmaning.
Klaus disputerade 1961 med avhandlingen “Soviet Attitudes towards Non-Military Regional Cooperation”. Den har betraktats som ett banbrytande verk inom den finländska sovjetologin. Samma år åkte Klaus och Mirja iväg på sin första utlandstjänstgöring, till Finlands FN-beskickning i New York, varifrån resan fortsatte till Kairo.
Åren 1967–1971 var Klaus professor i internationell politik vid Tammerfors universitet. Den politiserade atmosfären och det begränsade utrymmet för egen forskning fick Klaus att söka sig tillbaka till Utrikesministeriet, först till Moskva och därefter till Genève för att förbereda KSSE.
Åren 1974–1988 arbetade Klaus på Utrikesministeriets politiska avdelning, den sista tiden som understatssekreterare. Att handskas med relationerna till Sovjetunionen var en ständig utmaning. Kommunikéer måste finslipas med millimeterprecision och ovälkomna förslag avvärjas.
Till dem hörde försvarsminister Dmitrij Ustinovs förslag från 1978 om gemensamma militärövningar. Klaus föreläste på ryska för Ustinov om Finlands utrikespolitiska linje och svarade, när generalen frågade, att gemensamma militärövningar inte var möjliga. Idén sköts slutgiltigt i sank av president Urho Kekkonen i bastun på Gullranda.
Även president Mauno Koivisto lärde sig att uppskatta Klaus expertis, yrkesskicklighet och arbetsmoral.
Under åren i Helsingfors fick Klaus frågan av sin tidigare handledare och Hufvudstadsbladets dåvarande chefredaktör Jan-Magnus Jansson, om han vore intresserad av att bli chefredaktör på HBL. Klaus övervägde anbudet noga, men valde att stanna kvar inom utrikesförvaltningen.
Åren 1988–1991 återvände Klaus till New York och FN-beskickningen. Under denna period inföll Finlands andra och hittills sista mandatperiod som medlem i säkerhetsrådet. Klaus uthållighet och skicklighet som förhandlare kom här väl till pass.
Innan han gick i pension tjänstgjorde Klaus som Finlands ambassadör i Paris. År 2008 fick han det Tollanderska priset för sin gärning inom utrikespolitiken och som skriftställare.
Klaus fick bo kvar i sitt hem. Mirja hade flyttat till ett vårdhem på grund av sin demenssjukdom. Hennes död i januari i år blev ett hårt slag. I sitt minnestal sade Klaus att han hade förlorat det bästa i sitt liv. Sju månader senare gick han själv bort.
Nina Törnudd
Jaakko Kalela
René Nyberg