YLE Svenska, Charlotte Winberg
Den tidigare ambassadören René Nyberg: “Ryssland är inget att leka med”
Som barn hade René Nyberg en känsla av att det var något som han inte riktigt förstod. Han tyckte inte att det var konstigt att de aldrig träffade mammans sida av släkten, samtidigt som han förstod att det var någonting som man inte pratade om med andra.
Författaren och tidigare ambassadören René Nyberg beskriver det som ett moln som hängde över familjen under hans uppväxt.
– Vi hade inga kusiner och att vi inte umgicks med mammas familj var något som man inte undrade över som barn, säger han.
I tonåren berättade föräldrarna om mammans judiska bakgrund, men det var först i vuxen ålder som han förstod hur djupt såret mellan mamman och hennes familj verkligen var.
– Min mamma försköts av sin familj på ett väldigt brutalt sätt för att hon som ortodox jude ville gifta sig med en icke-jude, berättar Nyberg.
På 1930-talet var blandäktenskap något som inte accepterades i de judiska kretsarna i Helsingfors. Att hans mamma dessutom lät döpa sig ledde till att hon sågs som en apostat då det ansågs vara en allvarlig synd enligt judendomen.
Släkthistorian uppdagas
Omfattningen av hur allvarligt föräldrarnas äktenskap ansågs vara av mammans familj blev klart för Nyberg flera år senare när han satt på rättsarkivet och studerade rättsprotokoll från de händelserna.
– Det tog en tid att förstå de här sakerna och sätta dem på plats, konstaterar han.
I tiderna hade det gått så långt att morfadern polisanmälde sin egen dotter och dessutom höll henne fången mot hennes vilja.
Ingenting av det här lyckades för att hålla Fanny och Bruno från varandra, vilket ledde till att relationen mellan far och dotter blev allt sämre för att till slut helt förgöras.
Mormodern började besöka familjen Nyberg i hemlighet. Vartefter tiden gick gjorde hon det öppet trots sin mans ogillande.
– Min morfars världsbild förstördes. Han förlorade sin dotter, för honom fanns det inte längre någon dotter. Ett hedersmord utan ett lik, kallar Nyberg det för.
Han förtydligar att det ändå inte fanns hat eller bitterhet över det skedda i hans familj. Hans mamma ansåg att det inte var morfaderns fel, utan att han var en fånge av sin religion.
Kusinerna återförenas
Med sina kusiner från mammans sida har Nyberg i vuxen ålder lyckats upprätta en bra relation.
– Men vi har ingen gemensam bakgrund och vi delar inte barndomen då vi inte har vuxit upp tillsammans. Det är en helt annan sak än att växa upp med sina kusiner, anser han.
Nyberg har aldrig haft som avsikt att dramatisera sin familjs historia men efter att han träffade sin israeliska småkusin Lena Shatzky för första gången insåg han hur mycket det var som han inte visste om sin släkt.
– När vi började tala förstod jag att hon vet allt. Hon känner till familjehistorien, och hon känner till saker som ingen annan av den finska delen av släkten hade någon aning om. Jag visste något för att jag hade grävt lite, men tack vare henne förstod jag helheten.
Efter mötet med Lena föddes idén till boken “Sista tåget till Moskova” som skildrar Lenas mamma Maschas, alltså René Nybergs mammas kusin, flykt från Riga 1941.
– Det var en oerhört befriande känsla att skriva boken och beskriva det skedda, utbrister Nyberg.
Vägen till Moskva
Att Nyberg i likhet med sina släktingar på flykt hamnade i Moskva var ingen slump. Intresset för Ryssland vaknade redan i ung ålder och han ville lära sig ryska, men till hans förtret erbjöds det bara franska och latin i Tyska skolan i Helsingfors, var hans tvåspråkiga föräldrar ville att han och systern skulle gå.
– Dom menade att det var en kompromiss mellan finsk och svensk skola, men jag är ganska säker på att det är en hämnd mot morfar. Mamma förnekar det såklart, men jag har en känsla att det nog är så, säger Nyberg finurligt.
Efter Tyska skolan fortsatte han studera statsvetenskap på Helsingfors universitet och direkt efter examen 1969 fick han jobb på undervisningsministeriet. Två år senare stegade han in på utrikesministeriet och där blev han kvar fram till 2008.
Under åren inom utrikesförvaltningen hade Nyberg flera positioner och jobbade i Tyskland, Belgien och Österrike. Som ambassadör fungerade han i Moskva 2000-2004 och i Berlin 2004-2008.
Den största delen av tiden har Nyberg ändå på ett eller annat sätt jobbat i, med eller om Ryssland.
– Eftersom jag kunde ryska redan när jag kom in i utrikesförvaltningen så var det naturligt att jag skickades till Ryssland. Och det var inte bara jag som pratade ryska, även min fru Kaisa kunde ryska vilket var väldigt viktigt för att man kunde umgås, berättar han.
Efter att Nyberg lämnade utrikesförvaltningen återvände han till Ryssland för att grunda och leda East Office of Finnish Industries, ett bolag som bevakar de finska storbolagens intressen, mellan åren 2008-2013.
Ryssland är ingen rättsstat
I Ryssland inledde Nyberg sin diplomatiska karriär och en stor del av den första tiden tillbringade han på resande fot.
– Vi reste och läste, sammanfattar han.
Förutom att vara ute och träffa människor betonar han hur viktigt det är att kunna språket, ha ett levande intresse för samhället och förstå historia för att klara sig som diplomat i Ryssland.
Under åren i Ryssland har Nyberg inte bara fått en förståelse för vårt östra grannland. Han har även träffat ryska makthavare, politiker, oligarker och naturligtvis Vladimir Putin som han beskriver som mycket tillbakahållen.
– Putins stil och sätt att handskas med saker syns nog och han har på ett mycket starkt sätt präglat dagens Ryssland.
Nyberg anser att Ryssland har blivit mera styrbart med Putin, men samtidigt har Putin inte tacklat den stora frågan att Ryssland fortfarande inte är en rättsstat, poängterar han.
Att rättsäkerheten lider i Ryssland får stora ekonomiska konsekvenser för Rysslands ekonomi.
– När rättssäkerheten saknas är entreprenörerna i knipa. Man investerar inte och om man investerar så saknar man den säkerhet som investeringar behöver.
Även säkerhetspolitiken är en komplex fråga när det kommer till Ryssland.
– Ryssland har problem med alla sin grannländer, säger Nyberg och pausar innan han fortsätter:
– Förutom med Finland. Och det här beror enbart på oss, det är vår förtjänst. Vårt förhållande till Ryssland är stabilt och det är oerhört viktigt att vi har en stabil relation.
Det här är särskilt viktigt för ett land som delar en 1000 kilometer lång landsgräns med ett land som Ryssland. Och inte bara det.
– Det behövs då grannen är ganska stor, opålitlig och oföutsägbar, anser Nyberg.
Det är också det historiska perspektivet och Nybergs erfarenheter av hur Ryssland fungerar som gör att han, trots att han säger sig vara en Nato-vän, är skeptisk till ett finländskt Nato-medlemskap.
– Jag förstår att man gärna vill lösa problemet med en stor instabil stormakt som granne, men Ryssland är ett dilemma för oss som vi inte kan lösa, vi kan bara behärska det.
– Hela mitt yrkesverksamma liv har jag sysslat med Ryssland och man ska inte leka, man ska veta, påpekar Nyberg.
Vad händer nu?
Nyberg har nu återvänt till Helsingfors, men det betyder inte att han har släppt taget om Ryssland.
– Jag följer dagligen med ryska nyheter. En mycket otäck uppgift då ryska nyheter är otäcka och fulla av hat och propaganda, säger han.
Utöver ryska nyheter följer han aktivt med i världsläget genom tyska Frankfurter Allgemeine Zeitung och New York Times. En självklarhet för den pensionerade ambassadören som i dag föredrar att kalla sig författare.
Hans nästa bok är fortfarande bara en idé, men problematiken mellan Finland, Sverige och Ryssland är något som Nyberg intresseras av.
– Men det kommer ännu att ta några år.
https://areena.yle.fi/1-50158012?utm_medium=social&utm_campaign=areena-ios-share
